Här kommer en presentation om oss! 

Princess Arta, A.K.A Sessan är ett helt underbart varmblodssto på 13 år som älskar allt vad arbete är. Hon är aldrig travtränad utan är riden från 3 års ålder. Ingen 'utbildningsnivå' dock en bra kapacitet inom både dressyr och hoppning. Väldigt lugn och stabil tjej, kommer lite om vår 'historia' längre ner i inlägget! Är som en liten hund, tigger när man har godis och är nästan alltid uppi och vill vara med. 

Jag då, Diana, 16 årig tjej som just nu inte går i skolan. Ska börja till hösten på hår och make up stylist linje. Just nu så rider jag min egen häst Sessan. Har även ganska nyligen börjat med min mormor´s 3 åriga valack som ni också kommer att få följa här i bloggen från näst intill ohanterad till förhoppningsvis inridning och utbildning framöver. 

Min och Sessan´s historia då.. Var och provred henne den 10 November 2011 på Mariestad´s ridklubb, blev lika fäst som Nalle puh är med sin honung. Hämtade henne den 16 November och ingen var nog gladare än jag. Tiden gick och vi blev oskiljaktiga, det var henne jag gick till, jag spenderade hellre mina fredagskvällar ute i skogen med henne än på fester med kompisar, hon gick före allt. Hon var mitt allt, min själsfrände. Startade ett par tävlingar och flög av lika många gånger som tävlingar jag startade. Fick en svacka då allt bara gick åt helvete och jag kom in med tårar varenda dag. Det var i Juli 2012 som jag insåg att jag inte hade intresse att rida längre. Jag lämnade tillbaka henne den 10 Augusti, inte en tår kom från min kind. Fören hon var lastad och hade åkt, jag kanske aldrig skulle få se min prinsessa igen, min själsfrände, min bästa vän. Tiden gick och det gick inte en dag utan att jag tänkte på henne. Kvar när jag lämnade tillbaka henne hade jag en bråkig d-ponny som knappt gick framåt. 
 I Januari fick jag ett sms från Sessan´s ägare. Vi hade pratat lite fram och tillbaka om jag saknade henne osv, och klart att jag gjorde det. Tove skrev 'Om vi bara tar en tanke från himlen, skulle du vilja köpa tillbaka Sessan då?' Svaret var enkelt, kort och simpelt. 'Självklart, skulle göra allt jag kunde.' Sedan hamnade hon på hastnet och då insåg jag att om hon hamnade hos någon annan så skulle jag definitivt aldrig få se henne igen, hade problem att få ihop pengarna för att köpa henne, men det ordnade sig. Den 6 mars 2013 skrev jag på papprena med MITT namn, nu är hon MIN. Och hon är här för att stanna!